Tog till mig av kritiken och ändrade typsnitt i texten från igår. Jag skyller mitt förra knas på trötthet.

 Skrivsugen och uttrycksugen som jag är sätter jag mig ner för att samla ihop lite av dagens intryck och tankar... men ögonen är trötta och fingrarna vill inte styra och tryckfelnisse kommer gång på gång trots förmaningar och tillsägelser

Svaret finns nog i det sena shoppingbesöket i Kista centrum med den 16-åriga dottern.....

Mellan 18-21 gick vi in och ut i en mängd affärer och sen tillbaka till de affärer vi redan hade varit inne i, för att gå in i dessa igen. Och just den kjolen hon skulle ha velat ha, när hon gjort  jämförelser med de andra kjolarna i de andra affärena, hade tagit slut under den tiden vi hade varit borta ifrån den... 

...och då kom hon ihåg en annan kjol som hade kommit bort hemma och som vi inte hade hittat nånstans, trots att vi hade letat igenom alla våra femtiotolv garderober och jag förstod att hon inte kunde börja gymnasiet om 3 veckor om inte kjolen kom fram för hon kan ju inte gå kjollös till den nya skolan där hon inte känner en kotte... ja,  jag menar.... DET  fattar ju till och med en trött mamma.

Så jag ringde lydigt till storasyster, eftersom 16-åringen hade fått för sig att storasyster på något mystiskt vis hade fått med sig kjolen till sitt boende???? Och storasyster blev upprörd för hon var trött på hela kjolprylen sedan tidigare.  Och hon bedyrade än en gång för 16-åringen  att hon definitivt inte, av misstag, fått med sig någon liten trevlig blå kjol när hon var sist hemma. Och sen hittade 16-åringen tack och lov en grå kjol, som jag sa var uuuuursnygg

Men då behövde hon tydligen ett annat linne till DEN kjolen än det hon redan hade köpt och jag började känna mig yr och matt och sa att jag inte gillade stora köpcentrum.

 Men egentligen gillade jag nog inte att vara där med henne just då, för när jag var i hennes ålder hade jag aldrig velat ha med min mamma när jag shoppade kläder! Men det känns som våra ungdomar idag är väldigt osjälvständiga i jämförelse med hur jag och mina gelikar var på 80-talet. 

Det är  konstigt hur tiderna förändras och att jag nu har blivit så gammal så jag säger...

.... att när jag var så ung då var det minnsann annorlunda....