Behöver lesbiska kvinnliga "bästisar" ?
När man är hetero har man sin man, som naturligtvis är ens bäste vän men också minst en kvinnlig bästis som man delar det där typiskt tjejiga med och som man aldrig i livet skulle klara sig utan. Men hur blir det när man är lesbisk? Behöver man ha andra kvinnor än sin käresta nära? Har en känsla av att de samkönade kvinnliga relationerna kan bli än mer tighta och puppelikande än de heterosexuella relationerna.
Man får ut olika saker av olika människor. Att det har med kön att göra är något vi inbillar oss. Jag har vänner som är killar, tjejer, killar som har varit tjejer, tjejer som har varit killar, och så vidare. Det är personligheten som avgör vilken typ av relation man kan ha till varandra, det här med att man bara kan dela vissa saker med ett visst kön är något som vi konstruerat. Pratar man sex så är det klart att det är lättare för två personer med liknande könsorgan att förstå varandra, men därmed inte sagt att man inte kan diskutera det med andra. Min poäng är helt enkelt: en vän är en vän, oavsett. Vad man väljer att dela med den vännen är helt upp till en själv.
vette fasiken asså ? bra fråga. najs blogg, kolla gärna in min =)
