Så sitter jag här vid datorn för att skriva. Sonen och sambon ligger i sängen en bit bort och tittar på en film. Ljudet är extremt högt, men min sambo hävdar att just den här filmen måste ses med hög volym? Jag finner mig, om än motvilligt. Man får välja sina strider.

Min äldsta dotter som nyligen fått en neuropsykiatrisk diagnos hade fått tips om en bok som är skriven av en kvinna med liknande funktionsnedsättning. Jag lyckades fixa hem den från biblioteket. Imorgon ska hon få den. I kväll sitter mormor och sträckläser den, trots dåliga ögon och hög ålder. 

Hennes dignos har gett hela familjen en djupare och bättre förståelse för hennes problem. Att hon nu av egen vilja ska läsa en bok i ämnet hoppas jag är början på vägen som leder till acceptans och en mindre sträng hållning till sig själv.